Alain, en ung fransk akademiker, skriver avhandling om den dyrkade författarinnan Germaine Lemaire. Men de intellektuella ambitionerna trängs undan av drömmen om det borgerliga livet, om att tillsammans med unga hustrun Gisèle få överta gamla faster Berthes femrummare. Möbleringen av önskehemmet upptar dem till en grad som börjar likna besatthet. I ett åtskruvat borgerligt kosmos återskapar Nathalie Sarraute [1900-1999] en värld utan nåd, en människa isolerad i sina illusioner. Samtidigt vibrerar denna franska nya romanen-klassiker av sin minutiösa detaljrikedom. Planetariet svänger och andas, som i ett enda totalt ögonblick. I översättning av Eva Alexanderson och med förord av Stefan Jonsson. NATHALIE SARRAUTE [1900-1999] brukar räknas till den franska nya romanens förgrundsfigurer, men liknar egentligen inte någon annan författare från samma tid. Hon eftersträvade, med sina egna ord, en litterär text »lika anonym som blod«, för att kunna skriva fram »det osagda«, för att locka förträngda sanningar till tals. »Karaktärerna må flyta tunna och schizoida på ytan. Men deras psykens siktdjup grumligt och utan botten berättas innanför psykoanalysens och neurosens gallergrindar. Här ser jag: ett djup utan gräns. Flytande skräck. En fantastisk roman i en fantastisk översättning.« HANNA HALLGREN, AFTONBLADET »Penetrerar de mentala rummen som en röntgenstråle.« HANNA NORDENHÖK, SYDSVENSKAN »Hos Sarraute blir envar ett universum och varje livsögonblick en atom på väg att sprängas av förnimmelser och tankar.« STEFAN JONSSON, DAGENS NYHETER
